Äntligen mässa

Jag är väl för rolig. På sistone har jag alltmer funderat på att starta en handarbetsblogg. "Jag skulle kunna återanvända min gamla tävlingsblogg" tänkte jag. "Då måste jag tömma den på gamla inlägg men det kanske vore bra att ha kvar någon information om att bloggen ändrat inriktning. För de som följde den när den var en tävlingsblogg." Sen går jag till slut äntligen in och tittar på bloggen och upptäcker att jag gjorde om den till handarbetsblogg redan för 2,5 år sedan - men inte skrivit några inlägg sen dess. Sicken virrpanna man är!

Men nu drar jag väl igång då och hoppas att det finns några andra handarbetsbloggar kvar där ute så att inte motivationen att blogga försvinner direkt.

Den första fredagen i januari var jag på hobbymässa för första gången på tre år. Jag hade längtat så och det såg länge ut som att mässan skulle bli av förra året, men sen ökade antalet covidfall igen och de ställde in. I år blev det så äntligen av. Den höll på fredag till söndag och jag bestämde mig för att gå redan på fredag em. Slutar ofta jobbet tidigt då och det brukar vara ganska lugnt på mässan. Inte så trångt.

Men i år! I år! Det var lång kö till biljettkassorna och mycket folk inne i mässhallen. Antalet utställare var inte lika många som vanligt. En del klarade sig väl inte igenom pandemin av olika orsaker, ekonomiska, personliga eller hälsoskäl. För att få ihop tillräckligt med pengar för att få mässan att gå runt, så tog arrangören in försäljare som inte hade någon koppling till hobby, t.ex. stånd där man kunde köpa korv och ost. Jag såg många upprörda kommentarer på Facebook efter mässan. Folk som var besvikna över att antalet utställare var färre än vanligt och ilska över att de släppte in korvförsäljare. Själv tycker jag att man får ha översende med sånt så här när pandemin äntligen i stort sett är slut. Det tar tid innan allt får fart igen.

Kön rörde sig snabbt framåt och jag hittade omgående till min favoritsäljare. Garn - är det som gäller för mig numera på hobbymässor. Särskilt sockgarn. Så där gjorde jag ett halvhjärtat försök att hejda mig men det blev ett antal nystan ändå.

Från vänster till höger: Austermann step, Regia 6-trådigt, Regia Snowflake color 4-trådigt. Nedre raden: två nystan Schoppel Edition 6.

Från vänster till höger: Schoeller-Stahl, 2 nystan Regia Pairfect. Nedre raden: Fjord socks Norway Golden socks 4-trådigt, Opal Sweet kiss 4-trådigt, Regia Pairfect.

Regias Pairfect gillar jag att sticka med. Har ett par sockor i det garnet sen förut. Det var ett av mina första hemstickade par. Opal har jag aldrig stickat i förut men jag har höga tankar om det garnet. Alla säger att det är så slitstarkt och bra. De två små nystanen från Schoppel är merino och ska bli en scarf eller halsduk.

Som om inte detta vore nog så har en kollega köpt ett nystan 6-trådigt Lana grossa sockgarn som hon hittade på rea åt mig. Jag betalar förstås. Jag blev arg på mig själv när jag hade bett henne köpa åt mig, för jag HAR så mycket garn redan. Så mycket att jag inte vet var jag ska göra av allt i väntan på att det blir använt. Det får räcka nu.

Gammal blogg - ny inriktning

Hej igen!

Den här bloggen har legat i träda i många år. Det var en s.k. tävlingsblogg från början, dvs. jag använde den för att delta i olika bloggtävlingar som var väldigt populärt för ungefär tio år sedan. Sedan vandrade tävlingarna över till andra sociala medier och man skulle tagga vänner för att få vara med och tävla. Det hade jag ingen lust med så mitt tävlande upphörde.

Nu har jag bestämt mig för att använda bloggen som handarbetsblogg, för jag gillar fortfarande bloggnamnet. Vi får se om det blir några besökare. Det mesta händer ju på instagram, twitter och Facebook numera. Men jag saknar bloggarna. De lite längre inläggen.

Alla gamla tävlingsinlägg är raderade. Jag behöll inlägget som förklarar varför jag en gång döpte bloggen till Sugar & Spice.

Häng med.

Sugar and Spice

Jag tänkte förklara varför min blogg heter Sugar and Spice. När jag var 19 år arbetade jag ett par månader i London som au pair i en familj med två små flickor. En dag frågade den äldsta flickan, som var 5-6 år: What are little boys made of?
Jag missförstod och trodde att det var en blommor och bin-fråga, att hon undrade hur små pojkar blir till. Det hade jag ingen lust att förklara för henne, men innan jag kom på ett bra svar så fortsatte hon:

What are little boys made of?
Snips and snails, and puppy-dogs' tails
That's what little boys are made of.

Frågan var en del av en engelsk barnkammarramsa, och hon fortsatte med den andra versen:

What are little girls made of?
Sugar and spice, and all things nice,
That's what little girls are made of.

Ramsan har dykt upp i mitt huvud allt som oftast genom åren, och särskilt raden "Sugar and spice, and all things nice". Den här bloggen handlar mest om trevligheter, sånt som är socker och kryddor i tillvaron. Så därför döpte jag bloggen efter barnkammarramsan.